Melvin på pappas bröst

Vikt 2,030 kg. Första hela dagen tillsammans, mysigt. Jag var så bra på att suga på mammas bröst (lite jobbigt var det, men det var värt besväret. Mamma och pappa blev jätteglada.) Stella tvättade mitt hår, hon tog i ordentligt. Mamma och pappa hade aldrig vågat! Pappa åkte iväg en stund och hämtade barnvagnen, lämnade in några bilder på Odenlab och skyndade sig tillbaka till mig och mamma. Ögonkontakt och mys på kvällen med mamma och pappa.

Melvin redan filosofisk

Vikt 2,030 kg. Idag fick hela familjen ett eget rum. Härligt att vara tillsammans som en familj. Pappa hade sovit hemma under natten och fixade en massa grejer hemma innan han kom till mig och mamma. Sjuksköterska Jenny hade tagit hand om mig och mamma och berättat den glada nyheten om att vi skulle få flytta till samvården (som ligger i samma korridor som intensivvårdsavdelningen på neonatalen). Pappa kom senare än mamma hade tänkt sig och mamma sa att pappa var en tidsoptimist. Mamma berättade för pappa att vi skulle få ett rum på samvården. Från klockan 16.30 fick jag ligga och sola igen. Totalt fick jag ligga under lampan i tolv timmar och det var otroligt skönt när det var över. Jag fick ligga med en ögonbindel under hela tiden jag solade så jag inte skadar ögonen. Pappa hade lagt blöjpappret lite lågt ner så när jag kissade kom det i sängen. Pappa bytte lakan och under tiden låg jag hos mamma och gosade.

Melvin utan syrgasgrimma

Vikt 2,018 kg. 13.30 blev jag av med cpapen och det var så skönt. Nu kan jag andas för egen maskin och syreupptagningen ligger mellan 95-100%. Senare badade mamma och pappa mig. Det var inte så kul men åh så mysigt med värme och gos med mamma och pappa. Jag öppnade ögonen helt och tittade mig omkring. Låg och såg finurlig ut. Efteråt fick jag lite mammas bröstmjölk och det var riktigt gott, mums mums (lite fetare än vad den kommer vara senare, för jag behöver ju extra näring när jag föddes så tidigt).

Melvin med syrgasgrimma

Jag föddes 03.56. Vikt 2,090 kg och 44 cm lång. Sojna Aldéns låt Egen tid spelades när jag kom ut. Under hela förlossningen spelade mamma och pappa Sonja Aldén, Sarah Dawn Finer och Thomas DiLeva om och om igen. Efter att ha bestämt mig gick allt ganska fort (och relativt smärtfritt). Vi var ett superteam alla tre, jag mamma och pappa. Vi hade en barnmorska, Pernilla Nilsson, och en undersköterska till hjälp, förstås -☺. Sex veckor hade jag kvar så nu blev det lite jobbigt med andningen för mina lungor var inte riktigt redo. Jag låg på mammas mage och bröst direkt efter förlossningen i ca en 15-20 minuter. Sedan följde pappa med upp till Neonatalavdelningen där jag togs emot av sjuksköterska Rose-Marie och barnskötare Karin. Rose-Marie tog en massa blodprov och jag fick en slang (sond) genom näsan ner till magsäcken. Eftersom min sugeffekt inte är på topp än så kommer jag dom närmaste veckorna få mat via sonden. Jag fick även en syrgasgrimma i näsan som tillsammans med en CPAP hjälper mig att hålla ett övertryck i lungorna. Jag fick diagnosen IRDS (omogna lungor). IRDS beror på att alveoler fallit ihop på grund av brist på surfactant. Surfactant är ett ytspäningsnedsättande ämne som skall hålla alveolerna utspända och börjar bildas runt vecka 26 och runt vecka 32 skall det finnas tillräckligt mycket för att jag skall kunna andas själv. Symtom är förhöjda blodgaser och ett ökande behov av syre, det hördes också ett väsande ljud från mig när jag själv försöker öka trycket i lungorna för att hålla alveolerna utspända. Jag hade en liten infektion vilket innebar att surfactant inte var bildat fullt ut. Pappa höll mig innan jag fick lägga mig i en värmesäng. Värmesängen hjälper mig att hålla rätt kroppstemperatur. Jag har ju inte tillräckligt med underhudsfett vilket göt att jag har svårare för att hålla kroppsvärmen. Under kvällen blev jag sämre och barnskötare Stella tvingades höja CPAPens syrehalt flera gånger. Tidigare under dagen hade läkarna försökt sätta en kateter i naveln men misslycktas. Dessförinnan hade jag blivit stucken flera gånger i handen. Jag är verkligen svårstucken till sjuksköterskornas förtret. Natt-Maggan fortsatte att höja CPAPen. Läkare Titus blev lite orolig och meddelade mamma och pappa att ett nytt försök skulle göras med att sätta en kateter genom naveln. Dessutom gjordes ytterligare en lungröntgen för säkerhetsskull. Mamma och pappa gick och la sig för dom orkade inte höra mig så ledsen när jag grät då dom satte katetern och gjorde lungröntgen. Pappa frågade läkare Titus om han kunde komma in till dom och berätta resultatet eftersom dom inte sovit sedan jag föddes. Läkaren kom med ett positivt besked och sa att katetersättningen lyckats och resultatet av lungröntgen var bra. Dessutom hade jag blivit bättre redan under tiden som läkarna satte katetern. Mitt behov av syrgashalt i luften kunde återigen sänkas (som mest var halten syrgas uppe i nästan 70%).