Jag föddes 03.56. Vikt 2,090 kg och 44 cm lång. Sojna Aldéns låt Egen tid spelades när jag kom ut. Under hela förlossningen spelade mamma och pappa Sonja Aldén, Sarah Dawn Finer och Thomas DiLeva om och om igen. Efter att ha bestämt mig gick allt ganska fort (och relativt smärtfritt). Vi var ett superteam alla tre, jag mamma och pappa. Vi hade en barnmorska, Pernilla Nilsson, och en undersköterska till hjälp, förstås -☺. Sex veckor hade jag kvar så nu blev det lite jobbigt med andningen för mina lungor var inte riktigt redo. Jag låg på mammas mage och bröst direkt efter förlossningen i ca en 15-20 minuter. Sedan följde pappa med upp till Neonatalavdelningen där jag togs emot av sjuksköterska Rose-Marie och barnskötare Karin. Rose-Marie tog en massa blodprov och jag fick en slang (sond) genom näsan ner till magsäcken. Eftersom min sugeffekt inte är på topp än så kommer jag dom närmaste veckorna få mat via sonden. Jag fick även en syrgasgrimma i näsan som tillsammans med en CPAP hjälper mig att hålla ett övertryck i lungorna. Jag fick diagnosen IRDS (omogna lungor). IRDS beror på att alveoler fallit ihop på grund av brist på surfactant. Surfactant är ett ytspäningsnedsättande ämne som skall hålla alveolerna utspända och börjar bildas runt vecka 26 och runt vecka 32 skall det finnas tillräckligt mycket för att jag skall kunna andas själv. Symtom är förhöjda blodgaser och ett ökande behov av syre, det hördes också ett väsande ljud från mig när jag själv försöker öka trycket i lungorna för att hålla alveolerna utspända. Jag hade en liten infektion vilket innebar att surfactant inte var bildat fullt ut. Pappa höll mig innan jag fick lägga mig i en värmesäng. Värmesängen hjälper mig att hålla rätt kroppstemperatur. Jag har ju inte tillräckligt med underhudsfett vilket göt att jag har svårare för att hålla kroppsvärmen. Under kvällen blev jag sämre och barnskötare Stella tvingades höja CPAPens syrehalt flera gånger. Tidigare under dagen hade läkarna försökt sätta en kateter i naveln men misslycktas. Dessförinnan hade jag blivit stucken flera gånger i handen. Jag är verkligen svårstucken till sjuksköterskornas förtret. Natt-Maggan fortsatte att höja CPAPen. Läkare Titus blev lite orolig och meddelade mamma och pappa att ett nytt försök skulle göras med att sätta en kateter genom naveln. Dessutom gjordes ytterligare en lungröntgen för säkerhetsskull. Mamma och pappa gick och la sig för dom orkade inte höra mig så ledsen när jag grät då dom satte katetern och gjorde lungröntgen. Pappa frågade läkare Titus om han kunde komma in till dom och berätta resultatet eftersom dom inte sovit sedan jag föddes. Läkaren kom med ett positivt besked och sa att katetersättningen lyckats och resultatet av lungröntgen var bra. Dessutom hade jag blivit bättre redan under tiden som läkarna satte katetern. Mitt behov av syrgashalt i luften kunde återigen sänkas (som mest var halten syrgas uppe i nästan 70%).
fredag 24 augusti 2007
Melvin med syrgasgrimma
Jag föddes 03.56. Vikt 2,090 kg och 44 cm lång. Sojna Aldéns låt Egen tid spelades när jag kom ut. Under hela förlossningen spelade mamma och pappa Sonja Aldén, Sarah Dawn Finer och Thomas DiLeva om och om igen. Efter att ha bestämt mig gick allt ganska fort (och relativt smärtfritt). Vi var ett superteam alla tre, jag mamma och pappa. Vi hade en barnmorska, Pernilla Nilsson, och en undersköterska till hjälp, förstås -☺. Sex veckor hade jag kvar så nu blev det lite jobbigt med andningen för mina lungor var inte riktigt redo. Jag låg på mammas mage och bröst direkt efter förlossningen i ca en 15-20 minuter. Sedan följde pappa med upp till Neonatalavdelningen där jag togs emot av sjuksköterska Rose-Marie och barnskötare Karin. Rose-Marie tog en massa blodprov och jag fick en slang (sond) genom näsan ner till magsäcken. Eftersom min sugeffekt inte är på topp än så kommer jag dom närmaste veckorna få mat via sonden. Jag fick även en syrgasgrimma i näsan som tillsammans med en CPAP hjälper mig att hålla ett övertryck i lungorna. Jag fick diagnosen IRDS (omogna lungor). IRDS beror på att alveoler fallit ihop på grund av brist på surfactant. Surfactant är ett ytspäningsnedsättande ämne som skall hålla alveolerna utspända och börjar bildas runt vecka 26 och runt vecka 32 skall det finnas tillräckligt mycket för att jag skall kunna andas själv. Symtom är förhöjda blodgaser och ett ökande behov av syre, det hördes också ett väsande ljud från mig när jag själv försöker öka trycket i lungorna för att hålla alveolerna utspända. Jag hade en liten infektion vilket innebar att surfactant inte var bildat fullt ut. Pappa höll mig innan jag fick lägga mig i en värmesäng. Värmesängen hjälper mig att hålla rätt kroppstemperatur. Jag har ju inte tillräckligt med underhudsfett vilket göt att jag har svårare för att hålla kroppsvärmen. Under kvällen blev jag sämre och barnskötare Stella tvingades höja CPAPens syrehalt flera gånger. Tidigare under dagen hade läkarna försökt sätta en kateter i naveln men misslycktas. Dessförinnan hade jag blivit stucken flera gånger i handen. Jag är verkligen svårstucken till sjuksköterskornas förtret. Natt-Maggan fortsatte att höja CPAPen. Läkare Titus blev lite orolig och meddelade mamma och pappa att ett nytt försök skulle göras med att sätta en kateter genom naveln. Dessutom gjordes ytterligare en lungröntgen för säkerhetsskull. Mamma och pappa gick och la sig för dom orkade inte höra mig så ledsen när jag grät då dom satte katetern och gjorde lungröntgen. Pappa frågade läkare Titus om han kunde komma in till dom och berätta resultatet eftersom dom inte sovit sedan jag föddes. Läkaren kom med ett positivt besked och sa att katetersättningen lyckats och resultatet av lungröntgen var bra. Dessutom hade jag blivit bättre redan under tiden som läkarna satte katetern. Mitt behov av syrgashalt i luften kunde återigen sänkas (som mest var halten syrgas uppe i nästan 70%).
